JANINA KRONLUND

Ansökningsprocess för J1-visum
hej! har läst din blogg hur länge jag kan minnas så därför vet jag att du varit au pair i USA. jag undrar lite hur ansökningsprocessen av visum gick till? var det svårt? mycket jobb? intervju? kan du inte berätta lite ifall du minns.. =) ha de bra!
 
svar
hej evelina! :) ansökningsprocessen för visum gick lätt och snabbt, antagligen delvis därför att organisationen som jag åkte med meddelade precis hur man skulle söka och vilka formulär som skulle fyllas i. sedan blir man kallad till en engelskspråkig intervju på usa's ambassad nere i helsingfors. kommer inte ihåg vad de frågade, men det var mest bara basic frågor i stil med vad man skulle göra i usa. om jag kommer ihåg rätt så lämnade jag mitt pass kvar där, och inom två veckor hade jag fått det postat hem till mig med visumet inklistrat på en ledig sida. det är alltså J1 visumet som man ska ha som au pair, här hittade jag lite instruktioner! om länkarna inte fungerar kan du testa att googla namnet på dokumentet. fråga om det är något mer, så svarar jag så gott jag kan :) puss & kram på dig!
 
 
alltså åh, året som au pair ♥ det bästa beslut jag någonsin tagit var att åka iväg efter studenten. ifall du blir student i vår och funderar på att åka iväg, så tycker jag du ska göra det! man vet inte om man aldrig provar, kanske det blir underbart, kanske du lär dig. var inte rädd, bara ÅK!! upplev det överlägset roligaste året i ditt liv!
 
3x manhattan 1x seaside heights
 
den första bilden gör mig glad. varför? jag var jättejättelycklig över en molnig dag på lower manhattan (den lilla spiken i horisonten är frihetsgudinnan) och livet var jättejättebra och jag hade några extra dagar ledigt och sanna hade kommit för att hälsa på mig. den äventyrshelgen kommer jag aldrig glömma :') jag blir glad på grund av att jag är genomlycklig och jag behöver inte lé för bilden för att jag ler för livet.
 
den andra bilden gör mig glad. varför? varje gång jag befann mig i central park kollade jag på roddbåtarna och tänkte att jag skulle ut och ro en dag. när emma & josefina tog sig över atlanten blev det äntligen gjort,  det var underbart. jag mådde jättejättebra.
 
den tredje bilden gör mig glad. varför? jag hade inte sett emma & josefina på ungefär ett år när jag förenades med dem på deras hotell som låg så centralt man bara kan komma i betongdjungeln. känslan av att återförenas och släppa någon liten tår. finfin känsla.
 
den fjärde bilden gör mig glad. varför? jag, emma, lia & alexander hade spenderat en hel söndag på stranden och boardwalken i seaside heights och jag kan inte riktigt sätta ord på känslan. när man konstant jobbade 45 timmar i veckan så satte man så sjukt stor vikt på veckosluten då man var helt ledig och bara fick levalevaleva.
 
framför allt är jag sjukt glad att jag tog vara på sekunder och verkligen levde. just nu kollar jag på resor för jag måste ut i världen, jag måste få känna att jag lever. ju förr desto bättre :) men fortfarande, beslutet att åka som au pair är det bästa beslut jag någonsin tagit i mitt liv. nästan så man borde åka igen haha.