JANINA KRONLUND


Mål 2018.
för att försöka slå rot på min ännu existerande identitetskris, så tänker jag göra som många andra och skriva ner mål som jag ska försöka nå under det kommande året. om ett år kan jag kika tillbaka på den här listan och göra halvdjupa analyser - typ det där rodde jag i land, men det där gick åt skogen.
 
  • jag ska söka efter min passion. cheerleading var min passion under så många år, men den lågan brinner inte alls lika starkt idag. jag måste hitta någonting nytt som kan ta upp tomrummet som blivit kvar. detta innebär att jag måste prova på en massa mystiska grejer och bekanta mig med nya saker.

  • jag ska läsa fler böcker. få saker är så avkopplande som att lämna verkligheten och sjunka ner i en annan värld. i och med att jag ska ta mig tid att läsa mer, så måste jag skala av tid från någonting annat. här blir det telefonen som åker på stryk, hehe, får nog lägga ifrån den lite oftare.
  • satsa på en mer minimalistisk stil. jag gillar ju tusen olika stilar och hade jag ett hus med tjugo rum skulle inte ett enda rum ha samma stil. jag kan knappt gå in i en inredningsaffär utan att köpa någonting, gäller allting från hemtex till säde. vill. ha. allt. vill följa varje trend och ha varje spegel och varje hylla och varje mönster. i år tänker jag göra mig av med onödiga saker som gjort sitt. jag tänker inte göra spontanköp, utan allt måste vara noga uttänkt.
  • bestämma vad jag vill göra till nästa. jag är så sjukt imponerad av dem som har allting på klart och liksom vet vad de vill. renoverat ett hus, flyttat utomlands, skaffat hund, byggt ett hus, skapat familj, rest jorden runt, bestämt sig för en studieriktning, köpt lägenhet eller börjat praktisera på något spännande företag. alltså, jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra och vad mitt nästa steg är. den här ovissheten är grundpelaren till min identitetskris. just nu jobbar jag heltid och bor på hyra, vilket bara känns som ett ekorrhjul. vet inte ens vilken stad jag vill bo i. jag hoppas att jag blir klokare under året.
  • jag ska inte välja någon säker rätt på restaurang. hehe neee i år får det vara nog med det säkra & bekanta. om jag mot alla önskningar ändå väljer en säker biff så får jag i alla fall krydda upp livet med att testa på en mystisk förrätt.
  • jag tänker ta ut varenda sekund av min semester. alltså haha, så här i januarimörkretskyla så längtar jag till värme och ljusa dagar. fyra veckor semester i sommar, alltså aah, det är min morot i livet. vet inte ännu vart jag tänker åka, men minst två veckor ska jag utomlands.
  • jag ska bli bättre på foodprep. för det första så ska jag laga god mat som jag kan äta några dagar i rad (känner lite avsky för redan-tillagad-mat som stått flera dagar i kylskåp, så den avskyn ska jag jobba bort) och för det andra så ska jag köpa mindre mängder när jag är i butiken. slänger bort alldeles för mycket mat, det vill jag inte göra.
  • jag ska lyssna på fler musikstilar. lägenheten kan lätt få bada i jazz och andra stilar som jag bara skrapat ytan på. jag skulle också kunna bli bättre på att gå på olika evenemang som behandlar teman eller bjuder på band från genrer jag inte är riktigt bekant med.
  • jag vill åka till lappland, bo i en glasigloo och åka huskysläde. har inte så panikbråttom med att hinna med detta i år, men det är ett lätt mål att uppnå och med på min hinklista.
  • göra någonting spännande ensam. ingen aning om vad det är, men så länge jag är gräsänka (haha när tobias jobbar i en annan stad) så måste jag ta vara på min ensamhet bättre. jag kan tänka mig att den här punkten kan vara typ, att göra någon utflykt ensam, att gå på bio ensam eller åka på resa ensam. alltså vad som helst. vi får se, svaret kommer i analysen om ett år.

  • jag ska ge bloggen mer kärlek. dessutom ska jag vara bättre på att dokumentera i film eller bild.
 
Ofrivillig vs frivillig arbetslöshet
fick en kommentar som jag tänkte svara på i ett helt inlägg istället, ifall det kanske är fler än denna kommentator som vill ha ett svar. så här lyder kommentaren:
 
 
"förbannad på: människor som bestämmer sig för att frivilligt vara arbetslösa". vet du några såna personer? är en ganska hård sak att säga då jag vet känner många som är eller har varit arbetslösa och lidit något enormt av det. jag har också varit arbetslös under en ganska lång tid förut, det var verkligen ingen njutning och jag fick kämpa för att inte hamna i en djup depression - något som kunde ha lett till att jag kanske inte skulle haft kraft att söka jobb.
 
arbetslöshet (och psykisk ohälsa) kan drabba även den bästa - kanske även dig en dag. jag blev lite ledsen av att du är förbannad på "såna människor" bara, eftersom jag har svårt att tro att det finns människor som frivilligt vill isolera sig från samhället, leva som en parasit, inte ha något eget att strå att dra till stacken, förlora allt det ekonomiska och sociala för att sitta hemma i soffan och lyfta något litet bidrag. det kanske finns psykisk ohälsa eller andra faktorer bakom arbetslösheten? jag hoppas jag inte gör dig ledsen nu men din kommentar sved och jag var tvungen att sätta ner foten.
 
 
hej på dej och tack för kommentaren! först och främst tänker jag ursäkta mig ifall jag uttryckt mig klumpigt, för det känns som att du missuppfattar mig.
 
eftersom jag själv inte har någon erfarenhet av arbetslöshet så kan jag inte uttrycka mig i hur det känns. men människor i min närhet har varit arbetslösa, och på ett eller annat sätt har jag någon gång diskuterat arbetslöshet med människor som varit utan arbete. so much for experience, har alltså bara kollat på från sidan och bildat min uppfattning baserat på det. 
 
jag kan förstå att arbetslösa människor kan sjunka ner i en depression - att ha lite pengar, "ingenting" att göra om dagarna, få avslag på jobbansökan efter jobbansökan och så vidare. jag förstår att det tär på människor. MEN här vill jag påpeka att dessa människor är ofrivilligt arbetslösa. ofrivillig arbetslöshet handlar om sådant som en människa själv inte kan påverka så värst mycket, exempelvis strukturförändringar i företagets uppbyggnad som leder till samarbetsförhandlingar, eller företagets ekonomiska olönsamhet som leder till permitteringar och uppsägningar. viljan att jobba finns kanske, men en person kan vara oförmögen till jobb exempelvis på grund av en sjukdom. i hundra av hundra fall är en sjukdom ofrivillig. det är en så stor skillnad på ofrivillig och frivillig arbetslöshet.
 
du skriver det så bra, du har svårt att tro att det finns "människor som frivilligt vill isolera sig från samhället, leva som en parasit, inte ha något eget att strå att dra till stacken, förlora allt det ekonomiska och sociala för att sitta hemma i soffan och lyfta något litet bidrag". även om du inte har träffat på någon person som lever så här så betyder det inte att de inte finns. jag vet att de finns. och det är deras tankesätt och livsstil som gör mig förbannad.
 
jag blir arg när samhället är uppbyggt på att en lat människa ska få stöd. det handlar om att jag är arg på frivillig arbetslöshet, på de människorna som inte bryr sig om att söka jobb, på de människorna som lever sitt parasitliv. jag betalar gärna skatt för att välfärdssamhället ska hållas upprätt. jag har inte skrivit ut mig ur kyrkan, för jag vet att min kyrkoskatt bland annat går åt till att hjälpa utsatta människor. men. jag vill inte betala skatt för att jag jobbar för att andra ska få sitta hemma och chilla.
 
jag har aldrig hört om en äldre människa som frivilligt väljer att vara arbetslös, kanske finns de, kanske existerar de inte över huvudtaget. däremot har jag stött på unga människor som helt enkelt inte vill ha jobb. de går till de där mötena som ordnas, men tar inte emot något jobb eftersom det inte är jobb inom deras bransch (kan hända att detta inte längre fungerar, är inte insatt i eventuella systemreformer). det allra värsta tycker jag är människor som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar, med vare sig jobb eller utgifter. dessa människor gör ingen nytta, men lyfter arbetslöshetsstöd och får dessutom tillbaka några hundringar på skatteåterbäringen året därpå (eftersom de betalar skatt på sitt stöd). det gör mig så arg. dessa människor som väljer att vara hemma och bara få utan att ge.
 
jag vill att du ska förstå att jag verkligen inte vill trampa ofrivilligt arbetslösa människor på tårna. önskar att de hittar jobb och att allting ordnar sig. att allting ordnar sig med den psykiska ohälsan eller andra faktorer som står bakom. dessa människor som inte väljer att vara arbetslösa, utan är det för att livet råkade bestämma det just nu. om du är arbetslös, söker jobb, vill ha jobb - men får inget jobb. då faller du under denna kategori. det är inte din verklighetsuppfattning och livsstil som gör mig arg.
 
jag vill ge en spark i baken åt frivilligt arbetslösa människor som inte är intresserade av att jobba. de som bor hos sina föräldrar. de som bor på hyra men ändå inte vill jobba. de som känner att man ska utnyttja systemet och ta emot en liten peng, istället för att jobba ett jobb som kanske skulle ge samma lön som stödet. skäms på dem. det är deras livsstil som gör mig förbannad.
 
avslutningsvis vill jag påpeka att det knappast finns så många människor av denna sort, men de finns. även om du inte träffat på någon.
 
 
kommentarsfältet är öppet för diskussion! diskuterar gärna detta. ni får gärna komma med argument emot mig, så att jag bättre ska förstå en frivilligt arbetslös människas perspektiv, för just nu har jag ingen förståelse för det. 
Efterlyses!
är det någon som ska köra bil från helsingfors till vasa sent på fredagen den femte februari eller tidigt på lördagen den sjätte februari? vårt flyg landar i helsingfors den besvärliga tiden 00.10 och vi söker alternativ för att ta oss hem så enkelt och fort som möjligt. första flyget går vid nio och första tåget vid sju. innan vi bokar något tänkte jag ändå försöka kolla ifall det eventuellt finns någon som skulle ha rum för två tjejer med respektive resväskor :) ta kontakt i så fall! pris kan vi diskutera privat! :)