JANINA KRONLUND


Litt life.
 
laxsallad på sweet vaasa tillsammans med daniela. förr hatade jag oliver, nuförtiden betalar jag extra för dem. sådana här halvplanerade kaffedejter (salladsmiddagar) om kvällarna tycker jag är riktigt najs och sätter guldkant på vardagen.
 
 
världens finaste babe en alldeles normal söndag. jobbigt bara att han tycker det är okej att ha på sig en huppare i sängen. huppare, byxor, yllestrumpor, mössor och mat (specifikt mat som smular) - där har ni listan på vad som absolut inte är okej att ha på/med sig i sängen.
 
 
denna lilla pälskling då ♥ tänk att hugo redan fyllt fem. familjen har alltså haft denna doggo ungefär lika länge som jag jobbat på ollis. trettiofem fina hundår. tiden går håhhojjajaja som man säger :D
 
 
på tal om ollis. jag och viccan slog ihop oss för att slå alla i årets nhl-turnering. det gick inte riktigt som planerat. om du vill ha denna pokal eller något annat kiva pris så BESTÄLL HÄR > kronprisernas webshopalltid öppet. jag & pappa är trevliga människor så vi garanterar helt hiskeligt bra kundservice.
Det läskigaste jag varit med om.
när jag kollat igenom hela internet så finns det bara ett nöje kvar: det är forumet aihe vapaavauva.fi. det är så sjuttons underhållande! just nu håller jag på att läsa denhär tråden (obs, på finska): klick. tråden handlar om ouppklarade saker eller händelser som man fortfarande funderar på. det finns massor med skräp men sjuttons många guldkorn, typ spännande övernaturliga händelser som folk varit med om. 
 
började tänka på en egen historia som jag tänkte dela med mig. det handlar om ett veckoslut i pennsylvania när jag var au pair. jag har bloggat om veckoslutet här och här, men aldrig skrivit ut hela historien. 
 
 
det var emma, sandra, jag, nicole och benita som åkte iväg till bear creek i pennsylvania. vi hade bokat två rum på ett bed and breakfast, antagligen det billigaste alternativet vi hittade, vår au pair-lön var ju inte så hög. vi hade åkt i backarna under hela dagen så det var en bunt riktigt trötta tjejer som satte sig i bilen för att hitta bed and breakfastet. vi körde upp och ner för berg och genom skogar. till slut så såg vi ett hus framför oss och navigatorn meddelade att vi var framme.
 
redan när vi såg huset var vi lite tveksamma, men parkerade bilen och gick för att checka in. i mitt blogginlägg från då så har jag skrivit att det var mysigt. det är nog inte riktigt det ordet vi skulle beskriva det med.. eller liksom ja, det var rätt litet och på ett sätt hemtrevligt, men alltså.
 
det var väldigt mycket trä i inredningen, tavlor på människor från 1800-talet eller eventuellt tidigt 1900-tal. jag kommer inte ihåg så mycket mer, men vi satt på trästolar nere i vardagsrummet en stund och diskuterade med värdparet. tror vi kände att vi var tvungna, eftersom det var ett bed and breakfast. jag fick en känsla av att det skulle bli någon slags sektmöte i vardagsrummet så fort vi gick upp och lade oss.
 
 
mitt och emmas rum var väldigt mörkt och de lampor vi hade hjälpte inte så mycket. i det dunkla rummet såg man att antikmöblerna var fina med snirkliga detaljer. vår säng hade en brun sänggavel och i ena hörnet på vårt rum så stod en robust trämöbel som var en slags blandning av byrå och skänk. på denna möbel stod ett skrin, något i stil med detta:
en av mina vänner (minns inte exakt vem det var) stod över en meter ifrån denna byrå och hade en papperslapp/kort/foto/liknande som hon skulle lägga ner, så hon kastade den mot byrån med en lätt rörelse (samma vinkel som när man kastar sten och vill att den ska ploppa vidare längs vattenytan). det fanns en liten, liten springa mellan själva locket och skrinhuset. papperslappen slank lätt in i skrinet, den liksom sögs in där. vi stod och tittade på varandra och såg förmodligen ut som frågetecken. hade ingen aning om hur det där precis hade gått till.
 
dörren till vårt rum hade ett stort nyckelhål med en gammalmodig järnnyckel i, men dörren gick inte att låsa även om man försökte. visst gick den fast, men bara man tog i med ett lite hårdare tag så gick den upp. utan nyckel.
 
jag var svintrött efter en dag i backen och mina kinder hettade riktigt ordentligt. efter att ha duschat i en mörk, liten dusch (det var något creepyt med den här duschen också men jag minns inte vad) så var vi så trötta att vi bara ville sova. emma lade sig ner och somnade ganska fort. jag lade mig ner på sidan närmare dörren och var redo att sova i tolv timmar.
 
en stund senare vaknade jag men kunde inte röra på mig. jag öppnade ögonen men stängde dem lika fort. i hörnet av rummet stod en lite äldre man. jag kunde inte urskilja hans ansikte men jag vet att han hade passerat sextio. han bara stod där och tittade mot oss. han hade en hög hatt på huvudet. hur hade han kommit in i rummet? hade han bara gått igenom dörren, eller kom han någon annan väg? varför gick han inte sin väg? varför stod han där och tittade på oss?
 
jag tittade igen, denna gång bara med ena ögat. det andra ögat hade jag begravt nere i kudden. han stod fortfarande där. jag var så jävla rädd men jag kunde inte göra någonting. emma sov bredvid mig. jag knep fast ögonen och drog täcket tätare runt om mig. jag spände mig men somnade till slut.
 

ungefär så här såg han ut
 
vi lever alltså i början år 2012 och det är precis när iphone börjat bli en grej (men inget vi hade ännu då). våra telefoner kommer man inte ut på nätet med, för mobildata är ingen grej ännu. telefoner lever i flera dagar på samma batteri för vi har inga appar. allt man gör med telefonen är att ringa och smsa.
 
jag hade min finska nokia och min au pair flip phone med mig. emma hade sin flip phone. sandra, benita och nicole hade sina mobiltelefoner. nästa morgon var det någon av oss som lätt konstaterade att telefonen är död. och sedan en till. de flestas telefonbatterier hade dött eller de få som levde hade ingen signal. jag hade förstått om någon telefon hade varit utan akku, men så många? båda mina telefoner hade dött och som jag skrev i bloggen 2012 så hade jag fullt batteri innan?
dessa telefoner hade jag
 
 
saker som hände under denna helg är fortfarande mysterium som jag inte fått svar på. hur kunde pappret åka in i ett skrin, genom en liten springa? vad var det för kraft i skrinet som drog pappret till sig? hur rymdes det in och hur råkade det komma i så perfekt vinkel? varför dog allas telefoner?
 
mannen jag såg i rummet, det mysteriet har jag ändå svar på för det har hänt mig även fler gånger efter detta. sömnparalys eller sömnförlamning kallas det, i och med det så kan det hända att man hallucinerar. HÄR levererar wikipedia en förklarande sammanfattning, läs! det är intressant.
 
HÄR är förresten länken till bed and breakfastet så ni kan gå och kolla på de olika rummen, vardagsrummet, matsalen, stilen, bilderna på väggen. jag tror att the gery är rummet jag och emma sov i. vill påpeka att de har renoverat sedan vi var där, så duscharna och helheltsintrycket är inte alls längre lika skrämmande som när vi var där för 6 år sedan :D
 
 
har det hänt er något liknande?
Vad är lycka.
ditt öga väljer precis vad det vill se. antingen ser du en perfekt bild och funderar på varför ditt eget liv kanske inte är så perfekt, eller så ser du något där bakom som kanske inte alla andra ser.
 
åren efter att facebook slog igenom på riktigt så handlade det mesta om att visa hur bra man har det. alla skulle veta hur bra man har det. fast man kanske inte hade det så bra. kulisserna skulle upp. typ som ett middle class neighborhood i usa. nu dalar vi neråt och fokuserar mer på det där äkta, vi prisar det där som är äkta.
 
jag såg en ikeareklam på tv. reklamen riktade in sig på diverse småkärl för köket, typ tallrikar. tallriken de vill sälja låg i diskhon, indränkt i mat. det där som är äkta. det där som vi vanliga människor har hemma. det där som tilltalar oss just nu. inte den där drömvärlden om tallrikar som är rena två sekunder efter att vi ätit tacos med en massa såser.
 
för nu är vi trötta på fasader. nu ska sanningen fram. vi rör oss i en massa och tänker i en massa. slutligen är vi alla bara spelpjäser i de stora bolagens spel. vem ska ta ansvar för de unga som ännu inte lärt sig skilja på rätt och fel och bra och dåligt och vad man borde göra och hur man borde känna sig och vad man ska identifiera sig med. jag vet inte.
 
när man är så omgiven av dessa fina saker och fina bilder och perfekta livsberättelser från höger och vänster. då blir jag så lättad över att jag inte är tonåring idag, för mitt unga jag hade blivit så sjuttons påverkad av det här. till stor del också ännu idag. men jag är lite äldre och en gnutta klokare och jag kan scrolla förbi och jag kan se en annan verklighet bakom de där bilderna.
 
den där outtröttliga strävan efter att hela tiden vara lycklig. skit i den. lycka är inte ett tillstånd man kan befinna sig i hela tiden. det kan hända att lyckan bara kommer på besök i bland. kanske bara för en sekund. det är alldeles okej att vara lagomglad och ha skittråkigt ibland.
 
men titta på min bild för två sekunder.
 
 
sedan titta igen. lite noggrannare.
 
du ser min bild i två sekunder och sedan scrollar du förbi. det är omöjligt att hinna lägga märke till en massa detaljer. du ser helheten. med en snabb anblick ser det kanske helt okej ut. men kom ihåg att du omedvetet fortfarande väljer vad du vill se.
 
ser du några mysiga tulpaner som lyser upp februarimörkret, en gullig kvist och en mjuk soffa. något i glas, några ljusglimtar. eller ser du att tulpanvattnet är smutsigt, det är vattendroppar på bordet, vaserna är dammiga, tulpanerna spretar och kvisten är där bara för att jag råkat ha kål på själva växten.
 
kom ihåg att det är du som väljer vad du vill se.
 
jag menar inte att man tvunget ska behöva leta efter brister, det mår nog ingen bra av. men vi måste ha ett kritiskt öga. antingen ser du världen mer en lite mer positiv eller med en lite mer negativ synvinkel - och båda är lika okej. det är din värld och din uppfattning. från ditt perspektiv. men kom ihåg att någon annan kan se någonting annat och det är din uppgift att välja hur saker och ting påverkar dig. om du bara scrollar förbi och blir nedslagen av det där fina och perfekta som alla andra verkar ha, scrolla långsammare och tänk två steg längre. och om du är nere i ett mörker just nu, kom ihåg att det alltid blir ljusare. till slut.