Dimission alltså. Klev in i klassrummet ganska snabbt efter att jag anlänt till skolan. Började nästan gråta när jag såg hur blanka Jessica's ögon var. Sen festsalen, vi sjöng och sådant. Sedan delade de ut stipendier. Jag fick ett stipendium på 30 euro av Stipendiefonden vid Borgaregatans skola! =) Blev jävligt glad. Så var det en massa tal. Jag började gråta när Jessica hade sitt tal. DET ÄR ÖVER NU.

Sen fick vi periodbetyget och avgångsbetyget. I periodbetyget hade jag höjt 4 ämnen (två nior till tior, samhällslära och hälsokunskap! :D) och så hade jag sänkt en. MATTELÄRAREN HITTADE INTE MIG SÅ JAG BEHÖVDE ALDRIG BETALA MATTEBOKEN JAG HADE I.. augusti .. september.. Oj, jag råkade visst slarva bort den sen?!? ;) Är nöjd överlag med betyget annars.

Sen var det klassen. Kitty's mascara rann i kanaler ner för hennes kind. Att se både Kitty och Jessica gråta fick mig att börja gråta på fullt. Även Anette grät. Och säkert massa andra också. Det kändes som en begravning eller något. Det blev inga bra foton heller, så ledsen som jag var. Mina ögonfransar är ännu våta, och jag saknar min klass ren. :'( TUU VAAN KOITTAA, 9A VOITTAA!

Haha, god morgon bloggen! :D Vaknade klockan 6 idag, så jag helt säkert skulle hinna bli färdig i tid till dimissionen, som börjar halv 9. Men jag hann tydligen, så nu sitter jag här och bloggar :) Wooaah, jag vet inte om jag vågar se på mitt betyg?! Ha det så najs idag (;

---

Haha, lite uppdatering av inlägget Let me explain :) Jag måste säga jättemycket tack till en underbar person, som filmade hela programeftermiddagen åt mig! IICA, you rock! Och jag uppskattar verkligen dina snälla kommentarer! Jag snodde en söt bild på dej, hoppas du inte tar illa upp. Om jag hade något som skulle heta veckans bästa person skulle du lätt klättra upp till första platsen this week. Puss å kram, syns på stan :D

Hey bloggen; det börjar VERKLIGEN bli sommar nu. Har gått runt i top och shorts hela dagen utan att frysa! Dessutom har solen bränt min näsa röd. Varje dag då jag ser ut genom fönstret, märker jag hur mycket grönare det har blivit. Eftersom jag inte kan fälla ner persiennerna har jag byggt ett torn av kuddar mellan mig och fönstret, så jag ska kunna sova. Somnrytmen börjar spåra ur ren, sitter på datorn till ett på natten nowadays!

Dessutom doftar det sommar när man går på cykelvägarna. Och alla blommor slår ut i dedär träden, ni vet, med lila och vita blommor? Som jag alltid river av för att sniffa på dem en stund, då jag befinner mig på Gustavsrovägen.

Och oj, faktiskt, jag vet inte riktigt hur det känns just nu. Imorgon stiger jag ut ur BGS för sista gången, WTF, sista gången?! Det känns som att jag skulle vara back in business i höst! Lite ledsamt att bara lämna allt. Och get away och skaffa ett liv. Och de sista veckorna har vi skapat en jävla massa minnen, kanske vi borde ha tänkt på det lite tidigare.
Ålli kärlek fine säger: ni gråter imrn i skolan men sen på hoviska e ni super glaad ijen :)

Här under är ett utdrag av vad jag skrev för Slutspurten (niornas tidning) som inledare det här året;

VI E HOTTA, BGS NOLLFEM TILL NOLLÅTTA!
För att vara helt ärlig trodde jag nog att denhär dagen aldrig skulle komma. Då jag fick min första Slutspurt i handen då jag var på sexan tänkte jag, jag skall vara chefredaktör sen då jag är på nian! Det kändes som att det var en hel evighet tills man var så stor (nu känner jag mig mindre än någonsin), men de här åren gick så mycket snabbare än vad jag någonsin hade kunnat förvänta mig. När jag först fick veta min klass trodde jag att mitt liv skulle ta slut. Det var det sämsta som någonsin hade hänt mig, tyckte jag, och jag skrev många sidor i min dagbok om hur mycket jag hatade allt och alla som hade något med klassen att göra. Hela sommaren ville jag byta klass, men lyckades inte eftersom jag inte hade en vettig orsak.

Mitt ansikte blir till ett enda stort léende när jag läser dedär raderna nu igen, efter dessa tre år, som visade sig att bli något av det bästa som hänt mig. Det känns så konstigt och annorlunda nu. Allt snurrar för snabbt och det är ofta jag kastas ut av världens karusell på grund av att jag inte hålls kvar i farten. Just började jag i klass 7A, som knappt vågade yttra ett ord på timmarna. Nu slutar jag den bökiga klassen 9A och en del av dem kommer jag kanske aldrig att se igen (förutom på klassträffen om ca 10 år förstås)! Förra året lärde jag mig ett nytt ord (tack vare föregående slutspurtsredaktör!), nostalgi, att längta till något som fanns förr. Jag spenderade en sjättedel av mina tre år till att vara nostalgisk. Det var jag och mina närmaste, som saknade niorna av avgångsklass -07, och det vi hade med dem, så fruktansvärt. Få se nu om niorna -09 kommer att sakna oss lika mycket? Eller -10? Men vi e hotta, BGS 05-08! [...]

Något "Baren" kommer det dock aldrig att bli, och vi nior kommer aldrig att få dessa år igen. Kvar har lämnat en massa fina minnen, det är ju i denhär skolan iallafall jag levt mina värsta och bästa perioder. Och alla nålarna i magen spikas upp till ett mönster som skvallrar om, att vi kanske aldrig kommer tillbaka hit igen. Visst är det lite ledsamt att bara lämna allt här, men gräset är alltid grönare på andra sidan. VI TAR JU SNART KÖRKORTE!! Varje dag är ett steg närmare framtiden, så nu lämnar jag the past in the past, gör det ni också. Livet är bara ett spel, som inte går att vinna, men gör ert bästa under hela spelet, så går det så bra som möjligt! [...] Försök klara er utan oss, vi vet det är svårt, men vill man något tillräckligt mycket så går det också.

Glad sommar önskar
Janie och Slutspurts-redaktionen

Jag kan verkligen inte förstå vad problemet är för vissa människor? Jag har aldrig fått en bra kommentar (som har anknytning till melodin som flödar ut ur mig när jag öppnar min mun) av någon människa som jag tycker om förr. Okej, karaoke på fest med hela vår gata, karaoke på bröllop, med massa halvokända människor som vill vara trevliga, kanske av dem har det kommit en snäll kommentar om hur jag sjunger. Familjen tycker att jag skränar som en kråka. Och det bryr jag mig fan i.

Jag älskar att sjunga, och jag tycker man ska göra sådant som man tycker om. Harjoitus tekee mestarin, säger de ju (övning gör en mästare). Jag tänker sjunga ända tills jag blir bra. Då är problemet bara, att hemma sjunger jag normalt, men så fort jag får en mick framför mig byts mina stämband ut mot några från yttre rymden och tonerna far otagligt högt, så högt så att de inte hör hemma i min mun.

Idag hade jag inte värmt upp min röst, och jag tror det var därför det krånglade med de aningen högre tonerna. Nervositeten gjorde att jag halvt om halvt tappade bort mig på ett ställe, men vem bryr sig? Knappast någon annan än jag. Jag ska sjunga och sjunga ända tills jag kan sjunga.

Då kan jag inte för något i världen förstå varför du ska sitta där och tala halvhögt så omgivningen hör vad du har på hjärtat. "Oh no, håll för öronen nu för Janie ska sjunga". Egentligen bryr jag mig inte ett skit, men eftersom orden kom ur din käft måste jag skriva dessa rader för att avreagera min ilska. DU borde ha gått ut grundskolan för tre år sen, med tur slipper du ut nu. Jävla fjortis! Du går runt och ropar hora till vissa och säger till andra att de ska stoppa kläderna på sig. Bry dig om ditt eget liv och kör ditt eget race utan att blanda dig i alla andra. Du fyller ju fan 19 år och uppför dig som en babianröv. Skulle du ha gjort det bättre än mig? Än mitt usla framförande (det hade inte ens gått sådär uselt första gången jag sjöng den jävla låten) ? Nej det tror jag fan inte. Jag vågade i alla fall, det gjorde inte du. Så sitt inte där och tala illa om mig heller.

Det har varit en verkligen rolig upplevelse att öva inför framförandet, oh god. Mirwa började gråta en gång. Och Kitty sade till mig att hon aldrig hört mig sjunga så där vackert. Och Lotta sa att det var bra, att hon inte förstår hur jag vågar. Musikläraren talade om att det är attityden som räknas, och inte hur man gör. Och hörni, det är det som räknas. De som står en närmast, vad de tycker och tänker, that's the thing that matters.

Och tack för positiva kommentarer, Lelle, Sonja, Anton, Andreas och några andra. =) you rock guys! och tack för kommentarerna här under!

Programeftermiddagen slog alla förväntningar, det är helt jävla många som sakt till mig att det var good as hell. Rektorn sa att det var bästa programeftermiddagen på många år!! =) Det är väl tillåtet att känna sig stolt nu, eller? Dethär är om alla program jag var med i;

Niornas öppningsdans
Den gick verkligen jättebra, öppnade hela tillställningen med ett pang!

Janie - Misery Business
Usch, vad det gick dåligt? Vad ska jag skylla på, att jag inte värmde upp rösten riktigt eller att jag var så jävla nervös att det gick dåligt? Eller att jag verkligen inte kan :D Men det var kinda feelis, jag älskar att stå på scen. Men musikläraren sa att det inte gör nåt så länge man har rätt attityd.

Borgare Break
Fick verkligen en massa bra feedback för vår film. Jag hade en roll som Jack Sparrow och en som en Lost girl. Det började med att det var helt mörkt och en röst (min) sa; Gossip girl here, your one and only source to the scandalous life of BGS. Spotted: Two prisoners is breaking out, beware. And who am I? That's a secret I'll never tell, you know you love me, xo xo BGS Gossip Girl. Verkligen nice.

BGS Top 5
Dansade i en Shakira låt, tyvärr ganska kort. Najs.

Talang 2008 BGS
Satt i juryn som Tony Irwing från Let's Dance (som jag aldrig sett på, visste ingenting om mannen förrän förra veckan). Men det gick bra! En husligekonomilärare som jag inte är så god vän med sa att jag borde ha varit med i Idol 2007 som vi hade på julfesten. Blev helt jävla glad.

---

Nu; lekparken med Jonas, sen Tiklasparken och cheerträningar! :) Vi hörs,

Yep, mamma är verkligen sjukt bra på att fota. Ta det sarkastiskt. Hon är inte bra bakom kameran. Men hjälp mej! Dimissionen närmar sig.. Svarta eller vita handskar?

Min kamera gick sönder förrförra gången jag var ute och festade, så nu använder jag mig av en jävla dålig filmkamera som jag fått som premie någon gång då jag sålt jultidningar. Trust 738 AV LCD POWER VIDEO. Inte ens min telefon tar lika dåliga bilder som Trusten gör. Borde verkligen fixa en kamera för min business igen -.-'

Onsdag idag. Torsdag. Fredag. Lördag. Att se på det sådär. Tre dagar skola kvar, sen är grundskolan avklarad. Det känns otroligt fantastiskt. 3 år känns som 3 månader.

I morgon har niorna i vår skola programeftermiddag. Sammanlagt 19 program står på listan, och jag medverkar i sex stycken program. Egentligen skulle jag och Kim ha sjungit Whiskey Lullaby (Brad Paisley och Alison Kraus) men gitarristen hoppade ur, så de blev inget av det. Istället sjunger jag bara Misery Business med Paramore. Efter programeftermiddagen ska jag ut och äta med hela min klass. Because torsdag är sista "vanliga" skoldagen har niorna ett rocktema.

Jajaja. Jag har ingen aning om vad som händer idag, jag är cheer-free, inga träningar alltså. Call me honeys!

Och välkomna till min nya blogg, som borde bli ganska seriös. Är en bloggare sedan 2006. Varför har jag skapat en ny blogg då? Jo, läsare kommer lättare ihåg ett enkelt namn som YAE.BLOGG än ett långt som JANIINAA.WEBBLOGG, vilket för den delen är min oseriösa blogg.

Jag heter alltså Janie, vilket lätt förkortas till Jae, som inte kunde väljas som namn eftersom det var upptaget. Det blev alltså Yae, då kanske ni minns att jag heter YaeeC på youtube.

Jaja, vad kan man säga? Börjar gymnasiet i höst och ser nu fram emot ett fantastiskt sommarlov med en massa festivaler och fester. En klocka ringer i huvudet och skvallrar om att jag borde fixa ett jobb åt mig. Så jag inte behöver leva på mammas och pappas pengar som vanligt. Känner mig aningen bortskämd, but it's okay. Så länge jag är lycklig står allting rätt till.

Har en massa härliga vänner som jag tycker om. Musiken betyder också mycket i mitt liv. Jag skriver låtar och noveller, sjunger mina egna låtar och hittar på melodier. En dag skall jag bli berömd. Och alla skrattar. Men jag menar verkligen allvar.

Tränar cheerleading på fritiden, i ett lag i min hometown, Vasa, som finns i Finland. Kan både svenska, finska, engelska samt tyska (eftersom en av mina största passioner här i livet faktiskt är Tokio Hotel). Har varit till en massa ställen mellan Chania i Grekland till Los Angeles i USA. Mitt motto är, leb die sekunde, lev varje sekund. Take care, people