JANINA KRONLUND


Om jämställdhet.
unga är betydligt mer intresserade än äldre av att slopa värnplikten för män och ersätta den med en medborgartjänst som gäller både kvinnor och män, säger yle i sin artikel här.
 
 
detta vill jag kommentera idag.
 
 
eftersom vi på alla plan strävar mot ett mer jämlikt samhälle så ser jag absolut inget problem i detta. just nu tycker jag det är svinbra att alla killar (som kan) utför militärtjänstgöring och det skulle hur bra som helst kunna finnas ett alternativ för kvinnor också. för att göra det så rättvist som möjligt: både kvinnor och män borde fritt kunna välja mellan några månaders obligatorisk medborgartjänst och militärtjänstgöring.
 
det är ju orättvist att kvinnorna får ett års förtur och kan exempelvis börja jobba eller studera direkt efter gymnasiet om de så vill. killarna åker oftast in under sommaren, eller ett halvt år efter att de tagit studenten. jag tror att milin för killar är lite som mitt au pair år var för mig: en tid då man lär sig segla på sina egna vingar utan att hela tiden få hjälp av föräldrarna. guldvärd tid.
 
inga problem med att man vill att kvinnor och män ska stå på samma startruta. problematiken ligger snarast i faktumet att hur man än vrider och vänder på saken, och hur man än vill att vi ska stå på samma linje, så är kvinnor och män uppbyggda på olika sätt. män är byggda för att klara av tuffare saker än kvinnor, och det är ingenting som vi kan göra någonting åt. vi kan inte tvinga män och kvinnor att utföra militärtjänst eftersom alla kvinnor inte skulle klara av det. stating the facts, så är det bara. att alla får välja mellan medborgartjänst och militärtjänst är en tusen gånger bättre idé.
 
men om detta blir ett faktum i framtiden så kvarstår ett annat problem som måste lösas samtidigt: bortfallet av pensionen under de månaderna som en kvinna måste vara hemma från jobbet när hon fött barn. på samma sätt som vi inte kan göra något att en man är fysiskt starkare än en kvinna, så är det bara kvinnor som kan föda barn.
 
i nio månader bär kvinnan ett barn som sedan är beroende av sin mamma under en lång tid. under denna tid kan pappan jobba vanligt. sedan är det ju individuellt hur många barn man har möjligheten att få, men det kan hända att en kvinna måste vara hemma under långa tider på mammaledigt om hon får fler barn. klart mannen kan ta pappaledighet, men en kvinna måste vara med sitt barn en viss tid.
 
pensionsbortfallet under denna tid måste kunna kompenseras om man så önskar. i sverige fungerar detta. för att jämna ut inkomstskillnaderna mellan mamman och pappan kan man föra över premiepensionen till den som tjänar minst (källa: pensionsmyndigheten). så länge detta inte är möjligt i finland, så kan man inte införa obligatorisk medborgartjänst/militärtjänst för både kvinnor och män.
Vad är lycka.
ditt öga väljer precis vad det vill se. antingen ser du en perfekt bild och funderar på varför ditt eget liv kanske inte är så perfekt, eller så ser du något där bakom som kanske inte alla andra ser.
 
åren efter att facebook slog igenom på riktigt så handlade det mesta om att visa hur bra man har det. alla skulle veta hur bra man har det. fast man kanske inte hade det så bra. kulisserna skulle upp. typ som ett middle class neighborhood i usa. nu dalar vi neråt och fokuserar mer på det där äkta, vi prisar det där som är äkta.
 
jag såg en ikeareklam på tv. reklamen riktade in sig på diverse småkärl för köket, typ tallrikar. tallriken de vill sälja låg i diskhon, indränkt i mat. det där som är äkta. det där som vi vanliga människor har hemma. det där som tilltalar oss just nu. inte den där drömvärlden om tallrikar som är rena två sekunder efter att vi ätit tacos med en massa såser.
 
för nu är vi trötta på fasader. nu ska sanningen fram. vi rör oss i en massa och tänker i en massa. slutligen är vi alla bara spelpjäser i de stora bolagens spel. vem ska ta ansvar för de unga som ännu inte lärt sig skilja på rätt och fel och bra och dåligt och vad man borde göra och hur man borde känna sig och vad man ska identifiera sig med. jag vet inte.
 
när man är så omgiven av dessa fina saker och fina bilder och perfekta livsberättelser från höger och vänster. då blir jag så lättad över att jag inte är tonåring idag, för mitt unga jag hade blivit så sjuttons påverkad av det här. till stor del också ännu idag. men jag är lite äldre och en gnutta klokare och jag kan scrolla förbi och jag kan se en annan verklighet bakom de där bilderna.
 
den där outtröttliga strävan efter att hela tiden vara lycklig. skit i den. lycka är inte ett tillstånd man kan befinna sig i hela tiden. det kan hända att lyckan bara kommer på besök i bland. kanske bara för en sekund. det är alldeles okej att vara lagomglad och ha skittråkigt ibland.
 
men titta på min bild för två sekunder.
 
 
sedan titta igen. lite noggrannare.
 
du ser min bild i två sekunder och sedan scrollar du förbi. det är omöjligt att hinna lägga märke till en massa detaljer. du ser helheten. med en snabb anblick ser det kanske helt okej ut. men kom ihåg att du omedvetet fortfarande väljer vad du vill se.
 
ser du några mysiga tulpaner som lyser upp februarimörkret, en gullig kvist och en mjuk soffa. något i glas, några ljusglimtar. eller ser du att tulpanvattnet är smutsigt, det är vattendroppar på bordet, vaserna är dammiga, tulpanerna spretar och kvisten är där bara för att jag råkat ha kål på själva växten.
 
kom ihåg att det är du som väljer vad du vill se.
 
jag menar inte att man tvunget ska behöva leta efter brister, det mår nog ingen bra av. men vi måste ha ett kritiskt öga. antingen ser du världen mer en lite mer positiv eller med en lite mer negativ synvinkel - och båda är lika okej. det är din värld och din uppfattning. från ditt perspektiv. men kom ihåg att någon annan kan se någonting annat och det är din uppgift att välja hur saker och ting påverkar dig. om du bara scrollar förbi och blir nedslagen av det där fina och perfekta som alla andra verkar ha, scrolla långsammare och tänk två steg längre. och om du är nere i ett mörker just nu, kom ihåg att det alltid blir ljusare. till slut.
Inspirationskälla.
en person som syns mer och mer är den alldeles fantastiska, svenska advokaten elisabeth massi fritz. har ni hört talas om henne? i samband med att #metoo exploderade så tycker jag att elisabeth också klev längre fram i rampljuset - och det med all rätt!
 
hon är en framgångsrik, kvinnlig advokat som fokuserar på brottsmål, familjerätt, socialrätt och asyl- och migrationsrätt. första gången jag hörde talas om henne så var det i en asyl- och migrationsrättsfråga; en person som bott hela livet i sverige skulle utvisas till ett land där hen inte kände någon och ingen talade det enda språket hen kunde, svenska. elisabeth stod hårt emot detta och hon är en verklig kämpe för människors rättigheter ♥
 
 
elisabeth står starkt för att vi måste få med oss männen i jämställdhetsarbetet och jag kan ingenting annat än att hålla med till tusen. det räcker inte att kvinnorna säger ifrån, männen måste vara en del av förändringen. vi måste alla dra åt samma håll. vi måste alla stå för att skapa en bättre värld för oss. jag har sagt det förut och jag säger det igen, det finns inget jag och du och vi och ni, det finns bara och endast ett vi.
 
har ni följt med media om händelsen i fittja i sverige? sammanlagt fem män åtalades (tre för grov våldtäkt och två för medhjälp till brottet). det var så sjukt vidrigt, en kvinna blev våldtagen av sammanlagt tio män. och de fem åtalade friades av tingsrätten. så otroligt vidrigt och så sinnessjukt fel. 
 
det nordiska rättssystemet är i behov av en reform gällande våldsbrott och våldtäkt. det är samma tjafs i finland och i sverige. det behövs en ordentlig samtyckeslag. rätten ska inte fråga offret på vilket sätt hen (oftast hon) uttryckte sitt nej. rätten ska fråga förövraren hur han tycker att offret uppförde sig för att hen (oftast han) uppfattade ett ja. det är inte meningen att vi ska lära våra döttrar att inte bli våldtagna - vi ska lära våra söner att inte våldta. det är allas gemensamma ansvar.
 
den avskyvärda händelsen i fittja, ja. elisabeth överklagar den friande domen (artikel) så det känns som om det fortfarande finns hopp. det nordiska rättssystemet behöver mer resurser och vi måste ställa sådana här förövrare till svars för sina gärningar.
 
jag är så sjukt stolt över att vi har sådana här fantastiska kvinnor bland oss! förutom elisabeth så vill jag nämna linnea claeson (svensk handbollsspelare) och sari somppi (regiondirektör på västra finlands brottsofferjour och också personen som fick min röst i det senaste kommunalvalet). alla dessa personer som kämpar för mänskliga rättigheter och jämställdhet, ni behövs, vi behövs! jobbet är lång ifrån klart.
 
 

  för att läsa mera och hitta henne personligen så kan du trycka HÄÄÄÄR
den sista är något utav en annonslänk som leder direkt till hennes hemsida :)