Janina Kronlund

efter att vi kommit ner från tjeldbergtinden så satte vi oss i bilen utan något annat egentligt mål än att varje kilometer skulle vara en kilometer hemåt. från a till b på lofoten är det egentligen inte så jättelångt, men vägarna slingrar sig fram och är väldigt snäva, så det tar längre att köra än man kanske skulle tro.

 

 

det gick svinbra att köra tillsammans med tjejerna. det var alltid en person som fick vila i baksätet medan den som satt i framsätet skulle underhålla chauffören. vi hade inte kört länge innan vi började fundera på att äta någonting. vi började söka efter en restaurang, ett kafé eller något liknande. efter att ha kört iväg norrut (eller nordost kanske) från svolvaer så hittade vi verkligen ingenting.

 

alltså, vi hade liksom trott att vi skulle köra igenom fler bebyggelser men hela bebyggelsen längs med hela resan var rätt gles om inte till och med helt obefintlig. emellanåt nådde vi en stad eller en by men mestadels var det bara skog (sverige), skog och berg (norge), mera skog (sverige) och sedan äntligen lite lantlig lappländsk civilisation i finland. knappt ett kafé, knappt en bensinmack. lappland ser liiiite annorlunda ut beroende på om man är i norge, sverige eller finland. finland vinner.

 

vi kollade upp städer/byar som vi skulle passera, och vad tripadvisor sa om deras restauranger. alltså, det fanns små byar utan ett enda ställe man kunde stanna på. efter att ha suttit med näsan i telefonen i kanske fyrtio minuter (!!!) så hittade jag ett ställe som emma körde oss till. and so we learned: så äter man inte i svolvaer så får man köra sammanlagt två timmar innan man kan få mat igen.

 

 

 

 

 

hittade ett mysigt ställe mellan gällivare och kiruna som hette lappeasuando lodge så jag bokade ett rum för tre personer. såg att de stängde sin incheckning klockan 20 och gpsen visade att vi skulle vara där 20.55. hehe oj. klockan var väl kanske halv sju då jag försökte ringa dem utan att få svar. synd. hade velat komma överens om att de skulle lämna en nyckel i en sko eller något. vi körde ändå dit och tittade på området, konstaterade att vi gärna hade sovit där, men som vi anat så fanns det ingen där för att ta emot oss.

 

färden fortsatte och vi tänkte att det nog var meningen att det skulle vara så. vi kände oss inte alls trötta utan bilade och på. när vi närmade oss haparanda (absolut sista stoppet för den här dagen, vi skulle shoppa på svenska sidan ännu) så googlade vi fram en lugn strand med campingplats intill. efter att ha kört vilse i skogen ett varv så hittade vi fram till stranden.

 

lade oss för att sova i bilen och somnade ganska snabbt. vid sju på morgonen började det bli lite varmt, så vi tog handdukarna med oss och gick och lade oss på stranden. de första timmarna var det lite småkyligt men sedan började solen gassa och vi fick slumra till i värmen.