JANINA KRONLUND

Att döma utan att känna
daniela skrev ett kiva inlägg om att inte döma efter utseende och jag tänkte bege mig in i den här debatten. jag känner absolut att det finns människor som tvivlar på kompetensen hos unga, blonda tjejer. känns som att det förknippas med ytlighet och ja, helt enkelt att vara något av en bimbo som inte kan göra någonting själv. visst är det synd att det är så. utan att rabbla upp allting jag kommer ihåg, så ska jag ge två exempel!
 
under ungefär tre år jobbade jag på ett företag i telekommunikationsbranschen. vad har man inte fått höra? en gång var det en äldre dam som ringde mig med ett ärende, och jag förklarade precis hur saken låg till, men hon ville inte lita på mig, utan insisterade på att få diskutera med en MAN. helt på riktigt, så ville hon "puhua miehen kanssa". i flera minuter försökte jag övertyga henne om att det är onödigt, eftersom denna man skulle upprepa det jag precis talat om för henne. ville hursomhelst inte ge intryck av dryg service, så jag gav upp, tackade för mig och bad en manlig kollega att ringa upp henne. men att denna kvinna baserat på min röst bestämde sig för att jag var okompetent? vad tänkte hon, bara för att jag är kvinna så kan jag ingenting inom denna bransch?
 
en annan gång var jag med på ett representationsuppdrag, där vi klädde oss i företagets långärmade pikéskjorta & jeans för att ge ett proffsigt men sakkunnigt intryck. det var jag tillsammans med en kvinnlig kollega samt en manlig kollega. jag påstår starkt att vi alla tre låg på samma nivå kompetensmässigt. nu säger jag absolut inte att någon var bättre än någon annan, men jag och den kvinnliga kollegan hade arbetat längre inom det specifika företaget. ändå bildades det en kö av människor som ville prata med mannen. när jag eller min kvinnliga kollega undrade hur vi kunde hjälpa, hänvisade de till att de väntade på att få tala med mannen. nej just det, för varför skulle två unga, blonda tjejer ha någon aning om vad de talar om inom denna bransch?
 
det är verkligen så himla onödigt att döma boken efter pärmen. människor behöver inte se ut på ett visst sätt, människor som ser ut på ett "stereotypiskt sätt för en viss typ av person" behöver inte alls vara det. minns hur imponerande jag tyckte det var på skriban när en motorcykelkille med skägg & tatueringar kom och berättade om hur han blivit kristen och älskade jesus. skalet visar verkligen inte insidan, och det kan vi alla absolut bli bättre på att komma ihåg.
 
samtidigt känns det här som ett ämne som man behandlar först då när det berör en själv. tänker till exempel på människor som flyttat hit för tjugo år sedan, på människor med invandrarföräldrar, som kanske blivit födda i finland. varför ska de ofta dras över en invandrarkam, de är väl lika mycket finländare som vi alla andra. varför finns det människor som tar sig tid att döma, men inte tid att lära känna?
 
att "döma boken efter pärmen" tycker jag också att har mycket att göra med att "dra alla över samma kam". det finns så sinnessjukt mycket fördomar i vardagen. jag röstar för ett öppnare samhälle :D nu är det kanske svårt att förverkliga i finland, landet där man allra helst vill sitta ensam i bussen och man inte talar med främlingar på busshållsplatsen. men vi kan ju försöka. om alla gör en sak, så blir det lite mera öppet och lite mera trevligt. gå bara och sitt bredvid någon (glöm inte att diskutera med personen), le mot någon på gatan eller vinka till ett barn på väg hem från skolan. jeee nu sprider vi lite kärlek & skippar fördomarna! vi kan bara vinna. pusspuss
Fanny

Såå sant! Vilket bra inlägg!

Svar: Tusentack, puss!
JANINA KRONLUND

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress