JANINA KRONLUND. - Några ord om au pair-livet

det är lätt att tro att livet som au pair är jättelätt, att man knappt behöver göra någonting, att det aldrig är jobbigt att vara omringad av barn hela dagen. det är svårt att förklara vad man inom detta jobb menar med att man har haft en jobbig dag, för man måste helt enkelt jobba med det för att förstå. lätt att säga att man jobbar sin arbetsdag och sedan är man ledig, men är man inte på semester eller veckoslutstrip någonstans är man aldrig riktigt ledig. ledig som i helt hundra procent egen-tid för dig själv.

så klart det är en underbar erfarenhet att vara här, jag säger ingenting annat. man lär sig bo i en annan familj, följa andras krav och se på saker ur andras perspektiv. jag skulle vilja dela med mig av känslor man känner i en, till början, främmande familj på andra sidan jorden, men lika som det är svårt att förstå är det svårt att förklara. vi låter bli istället. skrattar till lite, tänker på den stora mängden positiva saker man fått med sig på vägen och säger klart att det är jättelätt. man liksom slipper att berätta allt man inte vet hur man ska formulera.

man lär sig. mycket. till exempel att sköta ett hushåll, visst finns det uppgifter som inte hör till jobbet, men det är klart man vill vara snäll och hjälper till. men jag kan inte hjälpa att jag saknar min totala frihet. menar inte det på det sättet att jag skulle vara en fånge på något sätt, eller att jag inte är fri att fatta mina egna beslut & sådant. hemma när man bor ensam eller med sin familj finns det egentligen ingen annan än dig själv du behöver tänka på. klart man måste beakta hur man uppför sig i sociala grupper, typ hur relationen mellan familjen är, men de känner dig. har du en dålig dag får du visa det utan att någon lägger sig i.

hurudant intryck skulle det ge av mig här ifall jag har en dålig dag och väljer att visa det? det är så oprofessionellt. har man en dålig dag är det bara att svälja det negativa och bara vara andra till lags. hemma åker du till ditt jobb och sköter ditt jobb i 6 timmar, men när du kommer hem efter att ha klistrat på ett låtsasleende i de där jobbiga timmarna, då kan du bara pusta ut. du kan vara arg om du vill, du kan säga åt din familj att inte prata med dig, du kan trycka på röda luren när dina vänner ringer, du kan irriterad gå runt och vänta på att någon ska göra något litet du kan störa dig på så du får en orsak att släppa ut all ilska, gråta, skrika och smälla i dörren utan att någon skulle ifrågasätta det. du kan stänga in dig i din egna lilla puppa och komma ut som en fjäril nästa dag när allt känns bättre igen.

vet inte om ni förstår skillnaden? här skulle jag aldrig uppföra mig så som jag kan uppföra mig hemma. vet inte ifall man kanske måste få utlopp på negativa känslor ibland, men här har man helt enkelt inte tid. på morgonen ska man vara pigg och glad, se till att alla får en bra morgon. på dagen pratar man med vänner/familjen över skype, eller träffar kompisar här, då blir man ju glad. sen kommer alla hem, och vissa dagar (som idag) jobbar jag fram till tio på kvällen. det går bara inte att vara negativ, någonsin. för det här är ett jobb där du tänker på alla andra före du skänker dig själv en tanke. tror inte heller värdfamiljer överlag förstår att det kan vara jobbigt ibland, det är ju föräldrarnas små ögonstenar det handlar om. ni vet hur alla föräldrar gillar sitt eget barn bäst? som det alltid är och alltid kommer vara. klart de står ut med jobbiga dagar ibland på ett sätt starkare än en utomstående, det är ju deras kids och man älskar dem no matter what. alla gillar sina egna kids bäst och tycker de är vackrast och duktigast osvosvosv. ni vet!

klart det är härligt att få se en massa ställen, att resa runt och ha kul med de vänner man skapar på den här "resan". jag tror att man behöver mer tid för att träffa sina vänner här, men det är svårt att passa in eftersom alla jobbar enligt olika schema. helgerna går över på två sekunder, men inte ens då tänker man på sig själv utan man bara går ut och lever livet. jag tror att man som utomstående aldrig tänker på att det här ändå är ett jobb. med tidsskillnaden så sover ni genom min jobbdag så ni tror att jag är ledig hela tiden bara för att jag sover och är ledig medan ni är vakna. jobbet låter lätt men det är mer påfrestande än man tror. ni kanske tror att jag inte gör någonting, men ni kan inte veta innan ni själva kastar ut er i det här jobbet och känner hur det är att jobba 6-10 timmar om dagen med att aldrig tänka på dig själv först (att vara hemma men att inte kunna kasta sig ner i sängen och ta en nap på tio minuter, vet inte vad jag ska jämföra med för att få hela grejen att bli mer konkret).

bara det jag ville säga. måste bara tillägga att min värdfamilj är superbra och jag älskar dem! ville bara få ord på lite känslor om själva.. livsstilen, det är absolut ingenting fel i eller på familjen ♥ hade förresten en bra dag idag och nu ska jag sova! :) natinati. ha en bra onsdag hörni!

Janina Kronlund