Janina Kronlund

jag måste säga att jag blir så sjukt ledsen. alla vi finländare sitter i samma båt: vi är i allmänt sätt lyckligare på sommaren än vad vi är på vinterhalvåret. bristen på solsken, mörka morgnar och kvällar gör att livet kanske inte är lika roligt att leva som det är när det är ljust dygnet runt. I get it, det tycker jag också. men om du mår dåligt så måste du söka hjälp. det kommer att finnas någon som kan hjälpa dig. det finns alltid en bättre utväg.

nyheterna toppas av riktigt förjävliga nyheter. en 16-årig kille har knvihuggit en 60-åring på hovrättsesplanaden. vill gråta lite. hovrättsesplanaden är vår hemmagata. de inblandade kände inte varandra sedan innan. den knivhuggna mannen har avlidit av sina skador. en sextonåring kommer åtalas för mord. vi har inte vunnit något, det finns ingen mening med detta. vi är alla förlorare. att intet ont anande traska på esplanaden på väg på lunch, eller kanske på väg tillbaka till jobbet, utan att ha någon aning om vilket öde man går till mötes. vad som helst kan hända. när som helst. och om det är fel. inser du vad som kan läsas mellan raderna? det skulle lika gärna ha kunnat vara du eller jag. ditt eller mitt öde. vem är det som bestämmer?

det värsta är att det inte räcker så. det finns så mycket mer. en mamma har avsiktligt, efter ett gräl kört in i den bussen hennes man färdades i. mamman och de tre små barnen (under skolåldern) avled och det känns som om pappan kommer vara traumatiserad för resten av sitt liv. det är så otroligt synd. nyheter i norge rapporterar om en sextonårig tjej som knivmördat en anställd på en psykiatrisk anstalt. jag vet inte ens vad jag ska säga.

 

det är hemskt och fortfarande kan ingen titulera sig vinnare.