älskade turistshopparna i canada. de första människorna som levde vid niagara fallen var indianer (best berömda är hiawatha!) och de satte massvis med tid på drömtydning, att dela sina drömmar, följa dem och verkligen tro på deras innebörd. jag lärde mig massor om indianer genom den här kursen och eftersom jag annars också gillar fjädergrejer och drömfångare och allt sånt så var jag nästan i himlen, haha.

ordet som beskriver niagara fallen bäst är nog mäktigt. skulle nog påstå att det är en sådan upplevelse som man måste leva själv, andras bilder betyder ingenting om man får vara med om det och se det med sina egna ögon. jag hade velat prova att ta en dusch i endera fallet. fallen är ca 55m höga, men det kändes som att de var jäkligt mycket större än så. det jag hursomhelst mestadels tänkte på när vi höll balansen på båten var denna filmscen:

klockan sju på fredagsmorgonen satt vi och åt morgonmål på ett mysigt café/deli på fyrtioandra gatan på manhattan. vet inte hur jag ska klara av att lämna den här staden utan att gå sönder. klockan åtta skulle vi hoppa på bussen men den var försenad med drygt en timme.

imorgon ska jag åka till canada med emma & lia. har sett fram emot den här helgen i flera månader så det känns lite skumt att vår resa äntligen ska äga rum. jag kommer sova över hos emma ikväll, och imorgon går bussen tidigt på morgonen från manhattan. jag har precis packat färdigt, men självklart känns det som att jag glömt något. när gör det liksom inte det?

fanny har klätt på sig träningskläderna och begett sig ut för en lenkki. själv har jag plockat fram papper och pennor, jag håller på med mitt slutarbete för niagarafallskursen. tog det lättaste alternativet, att skriva en barnbok på minst tio sidor om en aspekt om niagara fallen. slog ihop allt och valde en trött rubrik; alltså om jag skulle kolla pärmen skulle jag aldrig öppna boken. people connected to the niagara falls heter den, kan inte säga att den är speciellt spännande eller något. handlar om indianer, turister & grejer.