JANINA KRONLUND. - Roadtrip dag 3: Tjeldbergtinden.

när det nalkades lördagsmorgon så ville varken jag eller emma stiga upp. josefina var redo för frukost långt innan oss. jag kände mest att vi inte hade bråttom någonstans, eftersom vi redan lyckats pricka tidtabellen med två färjor och två hotellincheckningar. nu kunde vi ju äntligen pusta ut :D

vi hade träffats en-två veckor innan avfärd för att planera vår roadtrip, men här hade vi kunnat planera lite bättre. vi ville ut på hajk igen, som om fredagens hike inte var tillräckligt. vi satt en god stund och funderade på vad vi skulle göra. ett val var djevelporten, ett annat val minns jag inte namnet på och det tredje var tjeldbergtinden. tyvärr kom vi till den slutsatsen att vi inte skulle hinna med djevelporten, med tanke på att vi hade nästan femton timmars bilfärd hem och vi skulle vara hemma på söndagskvällen.

vi åkte alltså iväg för att utforska tjeldbergtinden, som även den beskrevs som en easy hike with great view. 367 meter högt berg att bestiga. det var grymt roligt och vädret stod på vår tur även idag: vi hade kanske tolv grader och en molntäckt himmel. den lätta kylan gjorde det lätt att bestiga berget, sol och värme hade gjort det tyngre medan regn hade gjort det livsfarligt, skulle inte vilja halka ner för berget eller glida ner i en sten.

jag tycker tjedbergtindens hike var lättare än kvalvikastrandshiken. vi kom förresten aldrig ihåg vad berget hette (kallade det för tinderberget) och hade några små svårigheter med att hitta fram, så jag bjuder på lite hemmagjord navigation ifall någon ska dit:

kör till esso bensinmacken, korsningen mellan e10 och kongsvatnveien
sväng in på kongsvatnveien! du kan lämna bilen vid esso eller så fortsätter du med den, kanske 150m
först kommer en liten grusparkering utanför ett litet hus till vänster, kör ännu lite till!
nästa lilla väg till vänster ska du svänga in på!
vägen leder till en bom, där börjar hiken riktigt officiellt.
parkera bilen där den ryms om du ännu har den med dig :)

vägen börjar med en lång grusväg, mestadels uppförsbacke. man får alltså direkt känna av att man lever och börjar ganska fort undra vad man gett sig in på. efter att man passerat en skjutbana och gått upp för en snirklig backe, kan man välja mellan att vika av ner till själva bergsbestigningen (haha) eller att fortsätta längs med grusvägen till en mast, gå tillbaka och vika av. vi vek av direkt vid skylten.

först övergår grusvägen i en bred stig men så småningom börjar det bli dags att klättra. det är här man inte skulle vilja vara om det började regna och blev halt. klättringen var ställvis så brant att vi var tvungna att pausa emellanåt. svårt att få det på bild bara :)

efter ett tag når man toppen och lyckoruset vill inte släppa. om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att det var rätt roligt att bestiga berg. eller kanske det bara är något sådant som man säger efteråt? :D

klart man ska sätta ner sig i det pickigaste riset för att få en bild med fin utsikt :D

om du tittar noga så ser du en person med blå jacka på bilden ovan.

efter att ha suttit och njutit av allt som ögat kunde vila på, efter att ha tagit tusen bilder, efter att ha druckit och ätit lite, efter att ha känt sig som en vinnare för att man orkade ta sig upp för berget.. ja, då började vi traska neråt igen. som oftast så var det lättare att komma ner än att komma upp, men här var det så brant så nästan alla kroppens muskler fokuserade på att hålla en långsam takt neråt.

rekommenderar jag detta då? ja!

Janina Kronlund