JANINA KRONLUND. - Roadtrip dag 2: Kvalvika Beach

från reine körde vi ungefär fyrtiofem minuter för att komma till en väg vars parkeringsplatser var närmast obefintliga. vi parkerade på sidan av vägen och tänkte att det är värt böterna ifall vi får några. vi hade siktet på kvalvika beach som sägs vara en av lofotens vackraste stränder.

hiken till kvalvika beskrivs som relativt lätt och det var många som gick med både spädbarn på ryggen eller hundar i koppel. alltså, så lätt var den nog inte :D ett barn får ju vara minst sju för att orka med den hiken? jag skulle aldrig ta med mamma på denna hike. skulle faktiskt inte ta med min hund heller. ibland var det som en lätt promenad men ställvis var det till och med ganska krävande. hursomhelst gick det bra med ett steg i taget.

här ovan är en bild från den lättaste delen av hiken, här nedan är en bild från en mer krävande del.

hade vi vetat bättre så hade vi eventuellt tagit med ett tält! det var flera som tältade på stranden, absolut one for the future. hade inte alls tänkt på saken. eller ja, egentligen hade jag knappt researchat alls utan följde mest bara med.

men alltså titta på detta! när svetten kryper i nacken och du nästan blir sur för att det bara tornar upp sig fler stenar utöver de som du redan erövrat.. så når du toppen och utsikten går över i denna fantastiska vy! då blir du så sjuuukt glad & lycklig och allt slit du precis gjort är som bortglömt.

var det värt hiken då?

ja, alla dagar i veckan.

det tog kanske en timme att hika upp för berget och ner till stranden. där sneglade vi uppåt mot det andra berget där den berömda instagramstenen är belägen. vi tog oss upp en bit men molntäcknet hann dra in över stranden och personer som kom ner för berget sa att det inte är någon vits att slita sig ända upp, eftersom molnen blockerar vyn. detta var självklart synd eftersom stenen var ett av våra mål. nu får den vänta till nästa gång :)

ni kan googla kvalvika beach stone om ni inte vet vilken sten jag pratar om.

den här bilden tog jag bara för att kunna visa lite perspektiv. om ni kollar riktigt noga så ser ni små, små människor och några små tält. kvalvika beach är något mellan en och två kilometer lång, vilket är svårt att förstå från bilder. men om ni ser de där små, små människorna och tänker er att de ska upp till bergstoppen så kanske vi är på samma spår igen?

bilderna är förresten en salig blandning av mina, emmas och josefinas. hullerombuller.

från att vi gått från bilen tog det fyra timmar innan vi var tillbaka. jag skulle gissa på att vi hajkade i två och en halv timme? upp och ner, halvvägs upp och ner, upp och ner - det var alltså två olika bergsskepnader som vi ville bestiga. den sista halva och hela timmen tog vi bilder, drack vatten och åt mellanmål.

eftersom vi inte precis är vildmarksmänniskor/bergsbestigarmänniskor/annan-kategoris-extreme-människor så tog vi alla råd på allvar. råden innehöll att hålla vätskebalansen i skick och att se till att man får i sig tillräckligt med mat även under färden. ska du ut på hike så rekommenderar vi dig att göra det samma, för vi mådde bra så här. lite piltti, banan, karkki och nötter på berget så var allting okej. hashtag ut på tur, aldri sur.

på kartan såg vår andra dag ut så här som på bilden nedan. när tre smutsiga tjejer ramlade in på vestfjord hotell lofoten i svolvaer så var det ingen som ens orkade föreslå att vi skulle göra någonting. vi åt i hotellets restaurang, gick i duschen och lade oss. vi låg flera timmar och bara skrattade för att saker & ting var så roliga, kanske för att vi var så himla trötta. sov så sjukt gott.

Janina Kronlund