Janina Kronlund


Om skolidrott.
aftonbladet bjuder på en liten artikel som är skriven efter åsikter i en poddcast. länk till artikeln här.
 
 
dagets tema blir alltså skolidrott, som soran ismail tycker att borde förbjudas. samtidigt som jag förstår hans point så tycker jag att det är ett alldeles förskräckligt förslag. skolidrotten är så sinnessjukt bra! det finns elever som inte rör på sig annat än på skolans gymnastiklektioner. utan idrott så skulle eleverna antagligen bli mer rastlösa. dessutom är vårt samhälle uppbyggt så himla stillasittande att jag får något fel.
 
hur såg det ut när du gick i högstadiet? gick du ut på promenad varje rast, eller slängde du dig ner i närmaste soffa? på lågstadiet lekte man varje rast, eftersom det hörde till att man gick ut. på högstadiet stod vi ute de två rasterna i veckan som det var bestämt att alla skulle gå ut. resten av rasterna satt vi oss ner någonstans. tre år i rad. på gymnasiet hade man ju lite mer frihet och kunde till och med hinna till sale på rasten, men hade man inga ärenden så satt man och diskuterade med vänner. satt, satt, satt. och sitter gör vi också på lektionerna, i värsta fall 8 timmar per dag. vi går till matsalen, sätter oss ner och äter. går till nästa lektion och sätter oss ner. SITTA. vårt samhälle är så SITTANDE.
 
överloppsenergi är bra att bli av med på skolgymnastiken. men varför tycker soran att man borde göra sig av med idrotten? på grund av mobbning. what else is new. alltså, jag är helt enkelt så jävla glad att jag växte upp utan sociala medier och internet på telefonen. vad hade vi? en blurrig vga-kamera på telefonen som annars också hade en superliten skärm. tack och lov. (instagram blev en grej 2011-2012, då jag var 19-20 och redan hade lämnat de småjobbiga tonåren bakom mig. jobbade ett år på högstadiet som tjugoåring och lade redan då märke till hur t.ex. instagram användes för mobbning. hehe självklart lade jag nosen i blöt där och rapporterade framåt)
 
nu är alltså skolelever rädda för att bli filmade när de är nakna. tycker det är så sinnessjuk vidrigt att 1) det ska behöva vara så 2) att det händer. men jag förstår dilemmat skoleleverna känner med duschen.
 
på högstadiet var det fotbollsflickorna som duschade. de som var vana med att duscha tillsammans efter varje träning och varje match. vi andra, not so much. om jag måste gissa så duschade jag kanske tre gånger på hela högstadietiden. ville verkligen inte. jag var inte rädd för att bli mobbad eller filmad, men jag ville inte. kändes väl inte helt bekvämt att bara klä av sig inför så många personer, dessutom när dörren till omklädningsrummet öppnades konstant.
 
vi var många på min klass som inte duschade. hade vi gymnastik på morgonen såg vi till att göra det ytterst minst möjliga, ni vet, så att man inte skulle bli svettig. fotbollsflickorna fick en massa beröm för hur aktiva de var. vi hade väl kunnat vara lika aktiva om vi visste att vi skulle duscha efteråt, men det skulle vi inte. det gjorde vi inte. det var liksom ingenting som man gjorde över huvudtaget.
 
receptet för framgång efter morgongymnastik var alltså: gör så lite som möjligt så du inte svettas, ha med dig ombyteskläder, deodorant och parfym. blev du svettig så gick du in på toaletten och kastade lite kallt vatten under armarna och försiktigt i ansiktet så att du inte förstörde sminket (alltså lol, men jo, det här är alltså några tonåringar för över tio år sedan). ett annat recept var det klassiska jag har glömt mina gymnastikkläder hemma så att man skulle få gå ut på promenad istället. hade man gymnastik som sista lektion var det inget problem: man kunde ge allt och sedan gå hem och duscha.
 
problemet är alltså i osäkerheten att duscha i skolan. här vill jag ännu tillägga att man alltid duschade t.ex. i simhallen, men då hade man klätt baddräkt/bikini på sig redan innan, även om det är emot simhallens regler. ingen fara där alltså. det är skolans duschar det gäller.
 
på lågstadiet hade vi tre duschar och jag har ett svagt minne av att det fanns ett duschdraperi där framför. men man var ändå tvungen att duscha samtidigt som två andra personer. på högstadiet var det typ sex stycken duschar (ingen aning, för jag var verkligen så sällan in i duschrummet) och inga som helst skynken. inte en chans att man gick in där.
 
vad vill jag ändra på då?
 
jag vill ändra på duscharna. jag vill att man ska bygga skilda rum för duschandet. ett litet omklädningsrum, typ 1x1 meter och en ungefär lika stor dusch i anknytning till det lilla rummet. lås på dörren såklart. så får man vara i fred. hade detta funnits, så hade jag varit med på varje gymnastiktimme, gjort allt med hundratjugo procentig iver och sedan glatt gått och duschat.
 
 
jag röstar för mer gymnastik i skolorna. gymnastik varje dag skulle vara riktigt hälsosamt och bra för alla elever. speciellt som man sitter hela dagen i skolan, och speciellt eftersom att många elever sitter/ligger hela kvällen hemma också.
 
på lågstadiet var det alltid två lagledare som fick välja sina lag, och då är det ju självklart jättetrist för den personen som blir vald sist. tror förresten detta system inte är okej längre, utan att läraren delar in lagen? ni får rätta mig om jag har fel. och om gymnastiken inte är ens starkaste sida, så kommer man inte bli bättre av att inte ens försöka. tycker det är skolans skyldighet att lära ut ett sunt förhållningssätt till gymnastik och attityder åt eleverna; alla kan inte vara bra på allt.
 
på högstadiet uppmuntrade killarna i klassen en person att springa på fullt in i väggen medan de filmade med en grynostburk-till-telefon och skrattade bredvid. jag förstår verkligen att gymnastiken inte blir en rolig upplevelse för människorna som blir valda sist eller faller under grupptrycket. men det är problem som skolan måste ta itu med. och problemet löses knappast med att ta bort gymnastiken helt.
 
 
vad säger ni?
Corinne Grönholm

Vilket välskrivet och bra inlägg! Jag håller med om att lösningen verkligen inte är att ta bort gymnastiken. Gymnastiken är superviktig på grund av många aspekter! Till exempel finns de barn vars föräldrar helt enkelt inte har råd att ha sina barn på någon hobby, då är skolgymnastiken superviktig för att barnen ska få prova på olika sorters idrottsgrenar och sätt att röra på sig. Så är ju en annan aspekt det som du också tar upp, hur mycket vi sitter. Helt sjukt. Så nej, gymnastiken ska inte tas bort om man frågar mig, men däremot tycker jag som du, att omklädningsrum och duschar bör ses över.

Jag fattar verkligen att det måste vara sjukt jobbigt att duscha med rädslan att någon skulle filma en när man står där naken. Nej så får det inte vara. Tycker enskilda bås med lås är en bra idé. Så tycker jag man också ska ta upp detta i skolan, förklara att det inte är acceptabelt att filma andra när de duschar / byter om. Eller egentligen är det ju aldrig okej om den andra inte är med på det. Nu vet jag inte om detta redan tas upp i skolan, men jag tror man aldrig kan ta upp det för mycket i varje fall!

TIDSTJUVEN

Håller med dig angående duscharna. Enskilda duschbås vore toppen och skulle garanterat medföra att många fler deltog aktivt i gymnastiken! Gymnastik är ack så viktigt i dagens samhälle.

Och angående det där med att läraren utser två lagledare som sedan väljer lag (och så blir förstås de som är "sämst" valda sist till ett lag...) har du helt rätt i att det inte är okej längre. Vår lärare i gymnastikens didaktik på PF poängterade gång på gång att om vi gör så när vi är ute på praktik kan vi räkna med att få praktiken underkänd.

Ida

Att skolgymnastiken skulle tas bort skulle ha varit en dröm för mig då jag var i skolåldern. För jag var en av dem som hade fullskalig ångest inför varendaste en gymnastiklektion under hela skoltiden. Inte för att jag var rädd för att bli filmad (tack och lov) utan för att gymnastiken gick ut på att man skulle tävla. Och i en klass där de flesta höll på med någon typ av idrott på fritiden medan man själv hade andra fritidsintressen, så fick man alltid höra det. Var det lagsport blev man alltid utskälld för att man inte är tillräckligt bra, och var det tex friidrott blev man utskrattad för att man var så dålig. Aerobics etc var det enda som var någorlunda ok eftersom man då kunde stå längst bak och göra sin grej. Men det var bara en par lektioner per år, högst. Skolgymnastiken har skadat mitt psyke så himla mycket, och jag har träffat många som känner likadant. Den har fått mig och många andra att inte vilja röra på sig på fritiden eftersom man förknippar motion med något hemskt.

Jag förstår att det är viktigt att skolelever har schemalagd motion med i läroplanen, men som gymnastiklektionerna var då jag gick i skolan så tog den mer än den gav, speciellt för dem som kanske skulle ha behövt den mest. En lösning skulle eventuellt vara att dela upp skolgymnastiken i två grupper, idrottare i en och resten i en annan, så att alla skulle få utvecklas i egen nivå.

Danielas Dagbok

Håller med om nästan exakt allting, braaa skriver, smarta åsikter, osv!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress