Janina Kronlund

är det inte sjukt att me too trendar globalt? att det faktiskt gäller så gott som alla kvinnor. idéen med me too är att det ska synas hur utbrett problemet egentligen är. problemet som många män sopar under mattan och hävdar att inte existerar.

 

för oftast är det inte män som behöver vara rädda. oftast, klart det finns undantag. i norden har vi kommit väldigt långt ifrån faktumet att kvinnan en gång var mannens egendom, men det finns så många länder som halkar efter (som jag skrivit någon gång förr ligger usa 10 år efter norden).

 

och inte ens här kan man gå hem efter krogen utan att vara rädd. en oskyldig man går tio meter bakom dig på väg åt samma håll, och du som kvinna tar upp telefonen, ringer en vän, snabbar på stegen eller går åt ett annat håll. rädsla. för det finns tjejer som blir överfallna på vägen hem och du vill inte vara en av dem. den stackars oskyldiga mannen skapar rädsla, bara för att han skulle kunna göra något som män kan göra, något som några män gör.

 

jag flyttade hemifrån i slutet på 2013. varför ville jag bo så nära jobbet som möjligt? varför gick jag alltid hem via torget, där jag kunde fångas på övervakningskameror? varför ville mamma och pappa att jag skulle fråga om någon portsare från ollis kunde följa mig hem efter skiften? varför cyklar jag oftast hem efter ett nattskift? rädsla. att en man ska göra något. att jag kommer snabbt iväg, eller att en övervakningskamera fångar den skyldige.

 

me too. jag också. det har hänt mig, det har hänt många, kanske det har hänt alla. över allt. i lågstadiet, i högstadiet, i gymnasiet, i högskolan, på universitetet, på jobbet, på fritiden, på bussen, på gymmet, varsomhelst. utan att förminska de andra möjliga händelseplatserna så vill jag ge mig in i me too-debatten med ett nattklubbsperspektiv.

 

när man sminkar sig lite extra och klär på sig kläder som man känner sig snygg i, helt redo för en utekväll med tjejerna. lördagskvälllen övergår till söndagnatt, klockan blir ett och det är massor med människor ute. du går förbi ett gäng för att gå till dansgolvet, när någon tar på dig. vad fan? du vänder dig om men du kan inte alls placera vem det var som tog sig denna frihet. blir arg, men vad kan du göra. du är ju ändå ute för att ha roligt, onödigt att fokusera på det där just nu. fortsätter till dansgolvet.

 

du dansar med vännerna en stund, innan någon okänd man plötsligt står bakom din bästa vän och torrjuckar mot henne. hon tittar på dig med förskräckelse i blicken, vem är det som står bakom? dansande kramar du om henne och flyttar lite på er. flyttar bort er från mannen och hans vidriga sätt att närma sig. om han inte förstår vinken så måste någon ta tag och säga till. det där händer någon. det där händer på varje bar, varje kväll.

 

en man som ber dig om något. som inte vill ta nej som ett svar. du vill och kommer inte att ge honom det han vill ha. han fortsätter tjata. han fortsätter be, böna, tvinga. föreslår den ena och den andra opassande saken. du ska inte behöva höra det här.

 

för några år sedan stod jag med mina vänner och dansade på fontana. ett gäng äldre män ställde sig runt oss. bara stod, kanske drog ett litet dansmove. vi bad dem flytta på sig, flera gånger, men de rörde sig inte ur fläcken. ville verkligen inte ha dem där eftersom vi kände oss osäkra. jag tog tag i en av dem och knuffade till ganska rejält. skapade lite drama. visade att vi inte ville ha dem där. hade kunnat bli fight, men de förstod att lämna oss i fred. säkerligen dansade de runt något annat gäng senare samma kväll.

 

det här är fighten jag tänker ta, för vårt bästa. men alla vågar inte ta itu med fighten. riktigt stereotypiskt; hur ska en liten, tunn tjej kunna försvara sig mot en lång, kraftig man? speciellt som vissa män inte accepterar ett nej och i värsta fall blir hämndlystna. vem vet vad som kan hända. hora, slampa. det får man höra i alla fall. det ska man inte behöva höra.

 

en annan sak som jag ogillar är när äldre män (eller varför inte yngre?) kommer ut, ställer sig vid stolpen vid dansgolvet och bara stirrar på tjejer som dansar. det är vidrigt och motbjudande, och ni kan fan tro att jag håller koll. dj-båset är på samma höjd som scenen så man ser bra, och så mycket jag bara hinner så håller jag koll. inspekterar på avstånd. tar ögonkontakt och visar att jag ser. redo att gripa in ifall jag ser något jag inte gillar.

 

om det är någon ensam tjej i havet av människor på dansgolvet som behöver hjälp. snälla titta upp mot mig. håll ögonkontakten eller signalera på annat sätt att du behöver hjälp. jag fixar det.

oliver's inn är vårt gemensamma vardagsrum och jag vill att varje tjej ska känna sig välkommen och safe när hon är ute för att ha kul. inget utseende och inga kläder i världen ska få uppfattas som att någon ber om det. ingen ska bli tafsad på, och ingen ska behöva känna sig osäker.

 

länge har jag uppmanat om att man ska gå och säga till ifall det händer något otrevligt. säg till. helst åt ordningsvakterna, eftersom det ändå är de som tar tag i saken och avlägsnar personer som inte kan betee sig. men om de inte är nära, säg åt en bartender, åt plockaren, åt ägarna, åt djn. snälla, berätta.

 

det finns ingenting vi hellre vill än att skapa en trivsam plats för både arbetstagarna som alla er som kommer ut för att ha en good time. vi hjälper! vi vill ta itu med problemen. så om du någonsin blir trakasserad på ett sätt eller annat när du är ute på oliver's inn, kom och säg till. vi tar dig på allvar och vi bryr oss.