Janina Kronlund


Ofrivillig vs frivillig arbetslöshet
fick en kommentar som jag tänkte svara på i ett helt inlägg istället, ifall det kanske är fler än denna kommentator som vill ha ett svar. så här lyder kommentaren:
 
 
"förbannad på: människor som bestämmer sig för att frivilligt vara arbetslösa". vet du några såna personer? är en ganska hård sak att säga då jag vet känner många som är eller har varit arbetslösa och lidit något enormt av det. jag har också varit arbetslös under en ganska lång tid förut, det var verkligen ingen njutning och jag fick kämpa för att inte hamna i en djup depression - något som kunde ha lett till att jag kanske inte skulle haft kraft att söka jobb.
 
arbetslöshet (och psykisk ohälsa) kan drabba även den bästa - kanske även dig en dag. jag blev lite ledsen av att du är förbannad på "såna människor" bara, eftersom jag har svårt att tro att det finns människor som frivilligt vill isolera sig från samhället, leva som en parasit, inte ha något eget att strå att dra till stacken, förlora allt det ekonomiska och sociala för att sitta hemma i soffan och lyfta något litet bidrag. det kanske finns psykisk ohälsa eller andra faktorer bakom arbetslösheten? jag hoppas jag inte gör dig ledsen nu men din kommentar sved och jag var tvungen att sätta ner foten.
 
 
hej på dej och tack för kommentaren! först och främst tänker jag ursäkta mig ifall jag uttryckt mig klumpigt, för det känns som att du missuppfattar mig.
 
eftersom jag själv inte har någon erfarenhet av arbetslöshet så kan jag inte uttrycka mig i hur det känns. men människor i min närhet har varit arbetslösa, och på ett eller annat sätt har jag någon gång diskuterat arbetslöshet med människor som varit utan arbete. so much for experience, har alltså bara kollat på från sidan och bildat min uppfattning baserat på det. 
 
jag kan förstå att arbetslösa människor kan sjunka ner i en depression - att ha lite pengar, "ingenting" att göra om dagarna, få avslag på jobbansökan efter jobbansökan och så vidare. jag förstår att det tär på människor. MEN här vill jag påpeka att dessa människor är ofrivilligt arbetslösa. ofrivillig arbetslöshet handlar om sådant som en människa själv inte kan påverka så värst mycket, exempelvis strukturförändringar i företagets uppbyggnad som leder till samarbetsförhandlingar, eller företagets ekonomiska olönsamhet som leder till permitteringar och uppsägningar. viljan att jobba finns kanske, men en person kan vara oförmögen till jobb exempelvis på grund av en sjukdom. i hundra av hundra fall är en sjukdom ofrivillig. det är en så stor skillnad på ofrivillig och frivillig arbetslöshet.
 
du skriver det så bra, du har svårt att tro att det finns "människor som frivilligt vill isolera sig från samhället, leva som en parasit, inte ha något eget att strå att dra till stacken, förlora allt det ekonomiska och sociala för att sitta hemma i soffan och lyfta något litet bidrag". även om du inte har träffat på någon person som lever så här så betyder det inte att de inte finns. jag vet att de finns. och det är deras tankesätt och livsstil som gör mig förbannad.
 
jag blir arg när samhället är uppbyggt på att en lat människa ska få stöd. det handlar om att jag är arg på frivillig arbetslöshet, på de människorna som inte bryr sig om att söka jobb, på de människorna som lever sitt parasitliv. jag betalar gärna skatt för att välfärdssamhället ska hållas upprätt. jag har inte skrivit ut mig ur kyrkan, för jag vet att min kyrkoskatt bland annat går åt till att hjälpa utsatta människor. men. jag vill inte betala skatt för att jag jobbar för att andra ska få sitta hemma och chilla.
 
jag har aldrig hört om en äldre människa som frivilligt väljer att vara arbetslös, kanske finns de, kanske existerar de inte över huvudtaget. däremot har jag stött på unga människor som helt enkelt inte vill ha jobb. de går till de där mötena som ordnas, men tar inte emot något jobb eftersom det inte är jobb inom deras bransch (kan hända att detta inte längre fungerar, är inte insatt i eventuella systemreformer). det allra värsta tycker jag är människor som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar, med vare sig jobb eller utgifter. dessa människor gör ingen nytta, men lyfter arbetslöshetsstöd och får dessutom tillbaka några hundringar på skatteåterbäringen året därpå (eftersom de betalar skatt på sitt stöd). det gör mig så arg. dessa människor som väljer att vara hemma och bara få utan att ge.
 
jag vill att du ska förstå att jag verkligen inte vill trampa ofrivilligt arbetslösa människor på tårna. önskar att de hittar jobb och att allting ordnar sig. att allting ordnar sig med den psykiska ohälsan eller andra faktorer som står bakom. dessa människor som inte väljer att vara arbetslösa, utan är det för att livet råkade bestämma det just nu. om du är arbetslös, söker jobb, vill ha jobb - men får inget jobb. då faller du under denna kategori. det är inte din verklighetsuppfattning och livsstil som gör mig arg.
 
jag vill ge en spark i baken åt frivilligt arbetslösa människor som inte är intresserade av att jobba. de som bor hos sina föräldrar. de som bor på hyra men ändå inte vill jobba. de som känner att man ska utnyttja systemet och ta emot en liten peng, istället för att jobba ett jobb som kanske skulle ge samma lön som stödet. skäms på dem. det är deras livsstil som gör mig förbannad.
 
avslutningsvis vill jag påpeka att det knappast finns så många människor av denna sort, men de finns. även om du inte träffat på någon.
 
 
kommentarsfältet är öppet för diskussion! diskuterar gärna detta. ni får gärna komma med argument emot mig, så att jag bättre ska förstå en frivilligt arbetslös människas perspektiv, för just nu har jag ingen förståelse för det. 
Emma

Välformulerat Janina 💗

Svar: tack emma! puss <3
JANINA KRONLUND

B

Reagerade också på ditt svar, tyckte det lät lite väl arrogant.

Håller med dig till en viss del i din formulering, om att man skall betala skatt för att upprätthålla välfärdssamhället. Jag har dock svårt att tro att någon gärna skulle vilja leva på det lilla arbetslöshetsunderstödet frivilligt. De några hundringarna i skatteåterbäring låter nog också för bra...Dessutom har arbetskraftsbyrån stränga regler. Man vill alltså kunna trygga sin framtid, och utan inkomster blir framtiden svår att planera.

Jag tycker att arbetslöshet är något av en tabu i vårt samhälle trots att det är rätt vanligt, tyvärr. Många flyttar också till Sverige för att arbeta där, vilket inte heller är bra för Finland.

En sak är dock säker, för att förstå arbetslösa måste man själv ha varit arbetslös.. Arbetslösa är psykiskt starka enligt min mening. Vad jag förstår studerar du fortfarande(?). Återkom gärna med din synpunkt kring ämnet efter att du utexaminerats.

Hälsningar,
föredetta arbetslös

Svar: jättebra svar och många bra pointer, tack för det! men du skriver "jag har dock svårt att tro att någon gärna skulle vilja leva på det lilla arbetslöshetsunderstödet frivilligt" och vet du, jag har också SVÅRT ATT TRO DET. men jag har diskuterat med personer som frivilligt lever på det lilla stödet. jag har sett på från sidan och skakat huvudet, eftersom deras val är något jag inte förstår. och hundringarna i skatteåterbäringen, jag såg skattepappret som skickas ut. jag såg summan. jag vet att just den personen i fråga faktiskt var arbetslös under hela året som den summan byggts upp från. dock är detta ett par år sedan så det kan hända att de skärpt till sina regler, men som sagt så är jag inte insatt i eventuella reformer.
så är det ju med många situationer, när min unga släkting hade cancer bad jag en bekant som haft cancer att tala med hen, eftersom jag kände att mina ord inte kunde betyda lika mycket, eftersom jag aldrig haft cancer.

många situationer måste man själv uppleva för att kunna relatera till. men nu handlar ju detta främst om de människorna som INTE VILL jobba och att deras val att inte jobba pga att de INTE VILL gör mig arg.

jag tycker också att arbetslösa är psykiskt starka. det är inte det det är frågan om. jag studerar fortfarande i en månad till och eventuellt kommer jag studera mer i framtiden. jag känner inte att jag ska behöva återkomma med min synpunkt eftersom jag tycker den är väldigt klar. råkar jag bli arbetslös så kommer jag att söka jobb och ta emot något jobb. det är inte som att jag kommer leva på arbetslöshetsstöd IFALL det finns ett jobb någonstans. och det är det som är skillnaden. jag kommer inte ligga på soffan och ta emot pengar utan att ha det minsta intresse i att skaffa mig ett jobb. jag kommer göra ALLT för att få ett jobb.

att det sedan finns personer som gärna ligger på soffan, cashar in stöd och bryr sig inte om att söka jobb. det är DET som jag blir tokig på.
JANINA KRONLUND

emma tallgren

Även om andra människor (oftast de som är/har varit ofrivilligt arbetslösa) har svårt att tro att det finns de som väljer att vara arbetslösa så finns de. Känner människor som aldrig jobbat en dag i sitt liv (nu pratar jag inte om 20-äringar, utan äldre) för att de inte vill. De skaffar nya barn för att få barnbidrag osv, för att klara sig. Nej, de lever inget lyxliv, men de väljer det fortfarande före ett jobb.

Att påstå att människor som frivilligt är arbetslösa är aTT vara naiv. Det finns alltid (kanske inte massvis) människor som kommer välja arbetslösheten före ett jobb.

Svar: känner också att det kanske blir så att personer som ofrivilligt varit arbetslösa i något skede inte förstår att det finns människor som frivilligt är arbetslösa, kanske för att de själv verkligen inte mådde bra i den situationen. förstår det. samtidigt vill jag att dessa personer ska förstå att DET EXISTERAR människor som inte HAR LUST jobba utan som hellre VILL leva på stöden.
nu har jag själv ingen erfarenhet av medelålders eller äldre människor som frivilligt är arbetslösa, men tack för att du informerar mig om att sådana människor också finns.

antar att nästsista meningen ska vara "att påstå att människor som frivilligt är arbetslösa inte finns är att vara naiv" med tanke på din sista mening. korrigera gärna om jag rättar dig fel här :D tack för kommentaren!
JANINA KRONLUND

B som i Bella

Kanske de finns, har dock inte stött på dessa. Kan det då vara så att de skaffat barn som unga och saknar utbildning, och därför har svårt att få arbete? Att skaffa barn för att få barnbidrag låter lite väl hårt. Är det inte för att bilda familj med den man älskar som man skaffar barn?

Själv har jag inga barn. Enligt egna erfarenheter har man dock lättare att få arbete som studerande eftersom man då också är billigare arbetskraft (kan variera beroende på utbildningar). Att få ett arbete utanför sitt utbildningsområde (som utexaminerad) kan vara svårt eftersom arbetsgivaren ofta räknar med att man kommer att byta arbete så fort det dyker upp någonting annat inom sitt eget yrke.

Enda man kan göra är att söka ett arbete tills man hittar ett, helt enkelt, och att utbilda sig är viktigt. Tyvärr är det lätt hänt i dagens samhälle att de som har ett arbete tar det förgivet, och ser ner på de arbetslösa trots att de inte vet hur mycket de kämpat för att få ett arbete. Om det nu är frågan om frivillig eller ofrivillig arbetslöshet, hamnar tyvärr alla ofta under samma kategori av samhället. Oftast vet man inte hur mycket någon har kämpat för att få ett arbete, och man skall därför inte döma andra eftersom vi alla är olika.

Svar: hej bella! tack för kommentaren!
ditt första påstående skulle jag nog räkna som ofrivillig arbetslöshet. de kanske vill ha ett jobb, men pga den orsaken får de inget. men de kanske söker ändå. söker de inte jobb och tar inte emot vad som erbjuds, då är det ju ett problem som jag stör mig på. attityden spelar ganska stor roll här.

orsaker till att skaffa barn vill jag inte diskutera dessvärre, eftersom att det är så individuellt. bara för att jag och du tycker att barn handlar om att bilda familj med den man älskar, så betyder det inte det för alla. orsaker till att skaffa barn kan vara många och varierande.

annars kommer du med många bra poänger. hela andra stycket låter väldigt smart och logiskt. du tar upp mycket viktiga saker i sista stycket också. finns mycket att jobba i inom kategorin "samhällets syn på arbetslösa". vill ännu påpeka att syftet med mitt inlägg var att kasta lite ilska på människor som VILL vara hemma, som inte söker jobb och som inte tar emot jobb (eller ja, kanske tar emot det men sabbar det fort så att man får återgå hem). kan ännu säga att detta mer vanligen förekommer hos unga män än någon annan grupp.
JANINA KRONLUND

Sabina

Bra skrivet Janina!
Och även om vissa tydligen har svårt att tro det finns det precis som du säger folk som VÄLJER arbetslöshet före jobb. Många av dem är fina människor på alla andra sätt men deras val i den frågan kan inte jag heller förstå.

Att vara ofrivilligt arbetslös måste vara jättetungt. Jag har ännu (tack och lov) inte varit det men hade svårt att hitta jobb i min egen bransch och redan det var tungt.
Frivillig och ofrivillig arbetslöshet är två helt olika saker som aldrig ska blandas ihop. Jag tycker du är klok :)

Svar: tuusen tack för att du delar med dig av dina åsikter! kram på dej :)
JANINA KRONLUND

JJ

Bra text! Det är dock vissa som inte ännu heller verka förstå din poäng med att skilja på frivilligt och ofrivilligt arbetslösa. Känner flera i min ålder (20+) som hellre väljer att vara arbetslösa och lyfta den där tusenlappen, än att ta emot samma tusenlapp OCH jobba för den. Jag har full förståelse för de ofrivilligt arbetslösa, eftersom att de inte KAN göra något åt sin situation. De är de frivilligt arbetslösa som du diskuterar om, de som inte INTE VILL söka jobb, utan går den lätta vägen och lyfter pengarna. Håller helt hundra procent med dig, och till dem som säger att en ung inte kan leva på arbetslöshetsstödet: vi studeranden lever på hälften mindre pengar, Man KLARAR sig mycket väl på arbetslöshetstödet.

Svar: jag blir SÅ GLAD av att du förstår vart jag försöker komma! TACK för en bra kommentar!
JANINA KRONLUND

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress